Straiz

Ber om ursäkt för förra inlägget, har gått en vecka nu och det känns väl bättre. Mycket har hänt i veckan som gått och ännu mer kommer hända denna veckan.

I Onsdags tittade jag på en superfin lägenhet i Tomelilla, utgångspris på 120 000 kr. Markplan och totalt nyrenovera 2011. Såklart stannade inte slutpriset där utan den blev såld för hela 165 000 kr. Så jag kunde inte buda med... Hoppas snart att där dyker upp något nytt snart, fast helst på andra sidan Ystad, om nu det skulle vara möjlgt.

Jag känner för att flytta ena dagen och andra dagen inte. Jag/vi står mitt emellan allt precis just nu. Jag jobbar i Ystad och Simrishamn, har sökt nya jobb i Tomelilla, Ystad och Malmö. Hjärtat jobbar i Lund vars företaget sedan ska flytta till nya lokaler i Staffanstorp. Så vart ska man bosätta sig? Just nu är hela södra skåne ett alternativ. Jag kommer inte vilja bo inne i någon större stad så vi kommer hålla oss i utkanten eller  små byar runt om. Hyreslägenheter hade varit underbart med dom har aldrig det skicket som jag är ute efter och köpes ligger oftast rent för dyrt om man söker den standarden som jag. Och det som är problemet just nu är väl egentligen min lön, då jag bara arbetar 50% och med 50% klarar man inte av en hel lägenhet själv och allt annat som tillkommer runt om.

Känns också som om man kommer sist. Jag har alltid legat i framkant, varit bland de bästa i skolan, kanske inte tagit för mig mest men har ändå försökt. Men nu känns det som om allt det kommer ifatt mig. Bra betyg betyder inget mer än att jag själv är stolt över dom. Alla andra har kommit så mycket längre i allt annat. De flyttar, förlovar sig, har jobb och snart har väl en del barn också. Men som jag känner just nu, så står det stilla. Jag och Niklas har snart varit tillsammans i 2 år och här har inte hänt särskillt mycket. Vi bor fortfarande kvar hos våra föräldrar, träffas bara på helgerna om vi har tur, pratar iofs varje dag över telefon eller datorn men thats it. Jag är redo att ta det till en annan nivå. Satsa på oss och skaffa oss ett liv ihop. Men allt annat sätter stopp för det... Men jag antar väl att det bara är till att kämpa på, vår dag kommer väl den också. Ibland känner jag bara att det går för fort för vissa, men ja, alla har vi olika åsikter.

Nå, i helgen. Fredagen bjöd på superhärligt väder och jag kunde inte sitta inne. Jag och min bror hjälptes åt att fylla hela släpet med väggar och reglar som vi hade rivit ut ifrån vårt tv-rum. Efter det stannade jag kvar ute och tvättade hela altanen med högtryckstvätt, kröp på mina bara knän över hela gräsmattan och plockade minsta lilla pinne i gräset, jag räfsade ihop lite löv och krattade över några jordhålor som blivit efter att man kört i leran i tövädret i vintras. Det var helt enkelt en underbar dag. På kvällen kom Älsklingen en hel timme tidigare än planerat, underbart.
På lördagen körde vi och tömde hela släpen på tippen, jag, mor, far och Niklas hjälptes åt. Senare på kvällen var jag även taxi för föräldrarna som var i Parken på irländsk afton och jag och Niklas var hos Nilla och Kristofer i stan på middag och så spelade vi lite spel. Vid 1 körde vi hem.
På söndagsmorgonen åkte N. hem redan klockan 10.22 med tåget och klockan 11 var det match inne i stan. Broren spelade en träningsmatch. Direkt efter körde jag ut i sandskogen för att gå en promenad med Mia med familj och lilla Felixen. Alltid skönt med en promenad längst stranden, dock inte med 3 lager kläder både på överkroppen och underkroppen, har blev helt galet varm!!!

Idag, ny dag och ny vecka. Har haft en praktikant hos mig hela dagen och hon ska fortsätta att vara med mig denna veckan. Men det är svårt att sysselsätta henne eftersom jag själv inte har så mycket att göra. Imorgon blir det först utbildning hela dagen och sedan styrelsmöte på kvällen. Onsdagen blir en normal dag i Simrishamn. Torsdag blir också hyffsat normal, ska dock på ännu ett styrelsemöte i Simrshamn på kvällen.
Och helgen är förtillfället orörd. Niklas kommer inte ner och jag har inget annat planerat. Antar att det blir att ta tag i bygget här hemma, men vi har inte riktigt bestämt oss hur vi ska ha det än.

Som sagt, long time, no seen. Hade mycket att berätta vilket resluterade i ett väldigt långt inlägg. Men det bryr jag mig inte om, då det ändå inte är någon som läser.

I natt har jag för övrigt sovit väldigt dåligt och det är jättemärkligt. Jag har två olika sorters täcke i sängen. Jag har mitt duntäcke och Niklas ett vanligt bomullstäcke, lite tunnare. Jag har sovit med duntäcke hela mitt liv, nästan i alla fall. Och när jag sover med mitt duntäcke sover jag gudagott men så fort jag använder det andra täcket vaknar jag en gång i timmen, detta har då hänt flera gånger!! Orsaken till att jag sover med det andra täcket är att Niklas alltid sover ytterst när han är här och då får vi byta plats på täckena och kuddarna, och ibland orkar jag bara inte flytta tillbaka det, och så saknar jag ju honom ibland lite extra. Men jag kan verkligen inte sooooova!! Jag förstår bara inte varför...

För övrigt är det bara 9 dagar kvar tills man blir 21 och jag har inte kommit på något jättebra att önska mig. Önskar mig dock ett större minne till min kamera då vi ska till London i början av Maj och oj vad jag kommer fota!! Annars blr det det gamla vanliga, flytta hemifrån saker, och jag tycker det är sååå kul att få! Snart har jag dock inte mycket mer att önska mig förrän jag har fått en lägenhet för jag kan förvara allt!

Nja, det är väl kanske dags att sluta skriva, men jag kände att jag var lite skrivarsjuk idag. Har massor mer att berätta både onödiga saker och tankar, men det kan jag spara till en annan dag tror jag. Ingen orkar ändå inte kommer hela vägen ner i detta inlägget, hehe!

Hoppas ni har haft en lika härlig vecka och helg!

/ Straz ♥